Om åldern

30-års åldern en kul ålder.
Sen tar den slut.
Därefter är man i 40-årsåldern istället.
Det är säkert en kul ålder det med.


Jag får snart veta.
Men först ska jag fira att jag inte längre är 30 something. :-)
Riktigt riktigt lääääääänge (för säkerts skull).

Här är jag i 30-års åldern och spexar lite,
se så wild & crazy det kan gå till!

Ojojoj...

Jag insåg precis att jag och Linda Rosing har något alls gemensamt. Innan var jag lite osäker, vi är ju rätt lika rent utseendemässigt menar jag.

Jag har inte hunnit uppdatera min blogg på flera dagar. Jag har velat, jajemen men livet utanför kommer i vägen hela tiden och hur jag än vänder och vrider på det så flyr tiden bort på albatrossvingar fortare än jag hinner säga "en iskall öl tack".

Det finns en hel del andra saker jag och Linda inte har gemensamt, de innefattar saker som tex. avsaknad av moral (och i mitt fall avsaknad av inplantat).

Jag såg underbara Marcus Birro på Allsången och han talade bland annat om att det är lättare att hata än att älska och att han älskar det folkliga.

Så, vem vet, hon kanske i grund och botten är folklig? Hmm... Jag tror jag väljer att försöka förstå henne till att börja med. Vilket inte är helt enkelt.

Oh! Nu kom jag på en bra sak, hon tjänar mer på sin blogg än jag.

Btw, sa jag att jag älskar Marcu Birro? För det gör jag. Verkligen.

NU känner jag mig superfolklig!!

Här vill jag bo...

Margretetorpsvägen 224 - Hemnet

...men det vill inte S...

Jul jul strålande jul!

Jag och dottern tittar på Itzhaks julevangelium samtidigt som jag ramar in foton på barnen.

I morgon kommer en snubbe hit för att värdera vårt hus.

Jag borde städa lite men väljer skratt. Det är roligare så... :-)

Placebo

Jag måste ha något nytt att se fram emot....

Saft

S och jag avnjuter hemmagjord saft ikväll och jag kan meddela att receptet på flädersaft nedan är mumma! Ska prova den med gin på lördag tror jag... :-)

Närvarande fast frånvarande....

Jag har varit i huvudstaden. :-) Alltså vår närmaste huvudstad och tillika den enda huvudstad som räknas sett ur mitt perspektiv som skåning.
Tillsammans med ca 45.000 andra äntrade jag Parken för att se mina husgudar i Depeche spela. Det var så jäkla bra!
Visst, spelningen med dem i Berlin för ett par veckor är i princip omöjlig slå - Olympia Stadion är en helt sanslös arena - så det var inte den bästa spelningen med dem jag sett. Men ändå... Martin sjöng Home så jag hade ståpäls och publiken sjöng med så unisont att till och med Dave kom av sig och lät oss sjunga själva.
Mmmm... Jag ska lägg upp lite bilder från Berlin och Köpenhamn när jag har en lite längre stund att sitta här.
Nu pågår nämligen förberedelserna för vår avfärd till Arvikafestivalen. Jag, S och sonen kör upp i morgon för att bland annat se Bob Hund och (kan du gissa...?) Depeche. :-)
Jag återkommer med tankar kring dessa spelningar.
Tills dess -
enjoy the silence ;-)