60-talstema

I lördags var vi på Bahnhof och lyssnade på Sgt Pepper's Lonely Nightmares Band.

Jag tyckte det vore kul att själv go all in med kläder och frisyr. När jag var 19-20 år gammal stängde och sålde dambutiken Sobell i Ängelholm ut alla kläder som fanns kvar i deras lager. Jag och min väninna Annica gick dit och fyndade vars en klänning för några tior var. Min klänning föll snart i glömska och hamnade i dotterns utklädningsväska. Inför lördagen for jag runt och rotade igenom alla utklädningskläder och fann till min stora glädje den och att den dessutom passade (22-23 år senare)! Efter lite internetforskning beslutade jag mig för att göra Twiggys frisyr och makeup. På fötterna har jag min mosters svarta klackkor i krokodilskinn från 60-talet.

Här är resultatet:

Mannens glasögon hör till kostymen ;-)

To Courtney

There lives an angel in your room
He has his nest above your head
he makes you calm
and he whispers to you
Everything's gonna be allright

There lives another in your body
He has the most beautiful of souls
He is love and hope
and he tells you
how much he loves you

There lives an angel at your feet
He blows warmth over your skin
It tickles and makes you smile
When he breathes on you
it is to show you that he is there
and want to hold you close

Now you are left here alone
with a deep hole in your heart
Still I hope
I hope you are able to live on
and that you still can see
the beauty in life
All the loving angels around you
will guide your way

Until you meet again...

Ängeln i rummet (fritt tolkad och översatt till engelska av mig)

Ljus

Tänk att bara några veckor kan göra så stor skillnad!

Nu när jag kör till jobbet (7.30) och hem (16.30) är det ljust ute. Det är så skönt!
För bara nån vecka sedan satt jag med nosen i vindrutan och glodde ut i mörkret för att hinna upptäcka ev. djur (mkt älgvarning på min färdväg bla.) innan fronten på min bil gjorde det.

Det är nog så - vilket inte är helt kul att erkänna - att mitt mörkerseende blivit sämre.
Åldern? Troligtvis. Hu! Jag som inte är mer än "28"?! Hehe

Däremot är jag så stolt över mitt nyårslöfte som jag lyckats hålla till 100%!

Jag kör aldrig för fort på motorvägen längre. 110 km/timme that's it! Tidigare var jag en sån som höll 139,9 och låg i ständig omkörning. Hetsigt och stressigt inuti mig. Det är slut med det nu.

Saker och ting får ta den tid det tar.

Det är så mycket skönare så.

Utom, som idag på morgonen, då en fartgalning låg 2 dm bakom mig när jag körde om en lastbil och blinkade med helljuset hysteriskt för att jag skulle flytta mig. Jag bromsade lite på rent pin kiv och körde i knappt 110 istället. Han körde om mig i vägrenen när jag började gå in framför lastbilen. Det var obehagligt.

Tut tut! din lilla idiot!

Jag har faktiskt kollat tiden på min väg till jobbet.

Förr när jag körde max överallt tog det 22 minuter från dörr till dörr.
Nu när jag håller 110 tar det 25 minuter.

Alltså bara 3 minuter längre tid men samtidigt så mycket trevligare!

Jag gillar mitt nyårslöfte.

Peace out!