Hur ska detta sluta...

Stella vet vad hon vill och hon visar det med all tydlighet!

En helt (o)vanlig torsdag på Cirkus Svärdsgatan

Kents nya platta släpptes denna dag och lyckan var stor i hela familjen (även för den ngt utarbetade pappan, även om det inte syns). Så fort det ska dansas hemma hos oss drar Leo fram Ellens gamla grå klänning - den ska liksom bara vara på för att göra dansupplevelsen total för honom. Ett arv från hans far kanske? ;-) Stella tycker också om Kent eller i alla fall plastfodralet kring deras nya CD.

You will find it surprisingly warm

Efter en fantastiskt rolig 40-årsfest; min bror skall/försöker i den sena timmen (närmare bestämt 04.33) på ett smidigt och tjusigt sätt ska montera ihop en tältsäng från andra världskriget(!) åt mig. Tyvärr filmades inte den första halvan där han desperat försökte fälla upp den och få den att stanna uppfälld... Sängen består av en hysteriskt ledad konstruktion skulle man lugnt kunna säga. Den var dock förvånansvärt bekväm (men dock inte så varm som utlovat) att sova i! :-D

Överraskningsresa till London 20-22 april

I fredags reste jag ensam över till London för att överraska min bror som nyss fyllt 40. Han skulle ha en fest på fredagen och ingen från familjen skulle komma (trodde han). Det blev en intensiv helg med lite sömn, mycket fest, shopping och många glada skratt. Men framförallt blev det en enormt överraskad lillebror som öppnade dörren och fann sin syster stående utanför festklädd med en flaska vin i handen och som ställde frågan "är det här det är fest?". Jag ger er här en liten återblick i bilder...

 På tåget mot London

 Typiskt Londonväder(?)

 Welcome to London!

 Skrapan nära min brors hus växer så det knakar...

 Det är en svindlande syn

 De sista gästerna, nattsuddarna, diskuterar livet

Min brors foton på en fantastisk tegelvägg

James bild

Jag gick loss med värmeljusen och skapade lite mysfaktor

Entrén till min brors nya kontor - där även festen hölls

Så här känns det att fylla 40... :-D

Cheers mate!

Min fina fina bror

Seeeent på natten/gryning

4 timmar senare - SHOPPINGDAGS!

Solbrills on, extra stark latte, en trekantsmacka och en god portion vilja:

en rask promenad mot Shoreditch

London - sett med mina trötta ögon

I Shoreditch/Spitalfields pågick

London Alternative Fashion Week

Det var väldigt kul att gå omkring och se alla olika evenemang och jag fick köpt mig efterlängtade korsett made by Nina Davies - som dessutom var representerad på catwalken.

Jag gick även till Religion på Brick Lane

och shoppade till både mig och mannen.

Stora dottern fick däremot en klänning köpt på marknaden runt Fashion Week.

Så mitt varmaste tips är:

Missa inte Shoredith/Spitalfields when in London!

Hemvägen tog jag åter igen via Tower Bridge fast denna gång gick jag in om Towern en sväng

Fantastiskt grön gräsmatta och

 mycket historia...

 Uppe på Tower Bridge tittade jag bort mot min brors håll - vilken plats att bo på!

Bara för att få en liten uppfattning om vilket läge han bor på se nedan.

Min brors hus ligger på Bermondsey Street, ca 4 minuters gångväg från Hilton.

Regnmolen höll sig i schack men försvann aldrig helt ur bild.

Åter på "rätt" sida Themsen och på väg hem till broren.

Genom kontorskomplexen, förbi Hilton och hem.

Lite senare gav vi oss alla ut i vårvädret på promenad.

Fantastiskt vackra blommande träd!

En vy över hur det så ut överallt längs Themsen förr.

Till vänster ett av alla de hus där varor som kom inskeppade via Themsen lastades av och till höger lagerhusen där varorna förvarades. Broarna lutar av förklarliga skäl lätt nedåt åt höger för att göra det lite lättare att forsla alla varor på kärror in till lagret.

Världens i särklass vackraste bro.

Dagen efter detta foto togs sprang alla löparna i London Marathon över den.

Under vår promenad cirklade TV-helikoptrar över våra huvuden hela tiden och övade inför livesändningen. 

En av alla restaurangbåtar längs vår väg.

Blå himmel och människor på väg hem/bort...

Ett av alla konstverk länga med Themsen

Bostäder på vatten.

Med egna träd...

En av alla varv länga Themsen, observera lyftkranarna!

Namnet på just detta varv

The Concordia Wharf.

Bron vi går över går att vrida upp åt höger så den öppnar upp passagen för de rika och vackra som numera bor här och som vill köra sin yacht ända hem...

Första delmålet - en koreansk restaurang. Vi var jättehungriga alla 6...

10 minuter senare... (typ) = paltkoma

När vi kunde andas igen fortsatte vår promenad. Då det var ebb gick vi en bit längs stranden.

Jag fann ostronskal, vackra snäckor och en ihålig sten...

Trappan upp, täckt med tång... Vacker!

Min sten och jag skiljdes åt med denna vackra bild.

Efter ett par timmar på en mysig pub vänder vi åter.

Mobilkameror fungerar sådär i mörker tyvärr...

Privat trädgård med utsikt mot Themsen...

Hoppsan!

Tillbaks vid området kring Hilton igen.

Utanför min brors blådörrade stampub

Ljus infällt i marken

Min vän K och min kära bror "Mr Emmerdale"!

Cheers!

En trött C

Tillbaks i min brors hus.

Filmtajm:

Exit Through The Gift Shop

Vad är sant och vad är inte sant...?

Svenskt godis

Små söta fiskar fångade i ett vinflasknät...

Några timmar senare, utan sömn, promenad mot Liverpool Street Station.

Gryning.

Bäst att fly innan Marathoncirkusen börjar...

Cirkeln är sluten.

En trött storasyster på tåget mot Stansted.

Med världens största latte to go.

Efter en helg i sus och dus förs jag åter till verkligheten.

För där i en butik på flygplatsen på en hylla sitter Elmo.

Och jag slås av vilken tur jag har som faktiskt kan resa bort från mina barn.

För på resan hem kan jag köpa presenter till dem

och jag behöver inte längta resten av mitt liv efter att få känna deras mjuka armar runt min hals.

Jag behöver bara längta tills jag är hemma igen, vilket inte kan gå nog så fort.

Finaste Tripp!

***

Ja, det var en härlig intensiv helg men det bästa av allt var när jag körde in på vår vändplats och jag fick se Leo, som lärt sig cykla med stödhjul medan jag varit borta, lysa upp som en sol när han fick syn på mig, för att sedan trampa allt vad han kunde mot mig, tvärnita och kasta ifrån sig cykeln för att slänga sig i min famn. Och den lilla solstrålen Stella, där uppe i pappas famn, som slingrar sig som en orm för att nå fram till mig, sedan hennes kind mot min. 2 minuter senare, precis innanför dörren, springande steg genom källaren och upp för trappan, min vacka Ellen, min förstfödda, in i min famn, hårt kramande.

Och min man, så fin, som skött om alla medan jag varit borta, världens snällaste han är.

Jag älskar er var och en av hela mitt hjärta.

Det finns de som har åsikter om mitt liv, mina val, mina tre barn och visst blir jag sårad av det ibland.

Men oavsett vad de säger vet jag hur det är att ha en familj där alla är värda lika mycket och där alla är älskade, blir hörda och sedda och aldrig aldrig någonsin behöver vara rädda.

KÄRLEK