Filosofi inför festligheterna

Jag är fnissigt förväntansfull inför festen på lördag. Sådär som när man var barn och ens födelsedag närmade sig. Samtidigt kände jag i går kväll (om än för ett kort ögonblick) ett litet sting av "nu är det slut med thirty something". Är det så att det är först nu, vid 40, som man är helt vuxen? Eller blir man aldrig det? *hoppas* På torsdag vet jag och på lördag firar jag, oavsett resultat, tillsammans med ca 50 nära och kära hemma i trädgården. Vädret verkar ännu inte vara på vår sida men hoppet är det sista som överger en... Och som en god vän sa "det finns ju flytande värme" så vi reder oss säkert!