Dagis och nu är det allvar

Vår Lille Skutt har börjat på dagis.

Det är nu 6 veckor sedan inskolningen började och han har inte riktigt acklimatiserat sig ännu men fram tills igår hyste vi gott hopp om att han kommer att göra det inom de närmaste veckorna.

Igår var vi på vårt första föräldramöte och jag måste bara få stöna:

"Assåååå jag blir såååå ¤%#/& tröööött!"

För först snackades det både länge och väl om att vi föräldrar måste SKYNDA oss till dagis DIREKT efter jobbet så att inte barnen behöver stanna EN MINUT längre än ABSOLUUUUT nödvändigt. För annars är det näst intill "barnplågeri".
(Vilken förälder vill ha sitt barn på dagis överhuvudtaget egentligen - vi har inget val!)
Till på köpet är det så att dagis har öppet till 16.30 och om man behöver barnomsorg längre tid får man ansöka om dispens
(man kan ana en viss ångest hos dessa usla föräldrar som har arbetstid till 17).

Men sen fick vi levererat den verkliga nyheten:

All personal på Skutts avdelning (tre stycken) skall bytas ut inom ett par veckors tid och ersättas med nya. Varför? Jo, p.g.a. de nuvarande tre inte kan samarbeta utan hamnar i konflikt hela tiden. Något som tydligen har pågått länge - i flera år.

Men vänta nu lite, hur tänkte man nu?
Vilket är värst? Att mamma och pappa arbetar till 17 om dagarna eller att all mänsklig trygghet barnet har på sin avdelning försvinner och ersätts med 3 nya människor?

Det är ju absurt. Jag blev nästan full i skratt mitt i all olycka.

Så här har Skutts SEX veckor sett ut sen han började:
Hembesök av E - som vikarierar för Å som är mammaledig sedan 3 år tillbaks.
Inskolning med E, C (som ska sluta nu) och B som vikarierar för J (som är sjukskriven men som ska sluta nu).
J kommer tillbaks och B slutar. E slutar och Å ska komma tillbaks men kommer aldrig för barnen blivit sjuka så B får vikariera för henne.
Alltså är det B, J och C som jobbar - vilka alla ska sluta och Å som inga barn träffat.

Jag blir trött, mycket mycket trött och IRRITERAD. Tänk om de kunde ha berättat att de skulle ha denna omstrukturering innan vi började skola in Skutt. Då hade vi kunnat vänta några veckor tills allt lugnat ner sig.

Jag tycker så synd om Skutt som redan nu storgråter när vi går (= försvinner från honom) och som börjat ty sig till C och B.

Nu ska de också försvinna från honom.

:-P