Monsters and the things they do

För cirka 3 veckor sedan började jag följa bloggen Den starkaste stjärnan som handlar om lille Victor (klicka här för att se en liten film om honom). Hans livshistoria har påverkat mig enormt och jag både tänker och lever annorlunda sedan jag fick ta del av hans öde.

Med utgång från detta har jag startat en insamlig på Barncancerfondens hemsida. Jag kallade den från början Vem vet vad som väntar bakom nästa hörn - och jag skrev bland annat om den ovisshet vi alla lever i hur och snabbt livet kan förändras.

Jag vet inte om det är ödets sjuka ironi som spelat in men det har visat sig att det där med att leva i ovisshet om vad som väntar bakom nästa hörn inte alls var så abstrakt och avlägset som man kanske skulle kunna tro.

Igår fick jag nämligen veta att en av mina allra allra närmaste kollegors dotter bara för ett par dagar sedan diagnostiserades med leukemi. Dottern har haft ont i en höft och i samband med detta har alltså leukemin upptäckts. Hon blev direkt inlagd på sjukhus för behandling. Först om 2½ år vet man egentligen om den lyckats...

Dottern är en supergo och charmig 9-åring - som jag själv faktiskt träffade för bara ett par veckor sedan då hon var med sin förälder på jobbet.

Jag kan LOVA att det känns fruktansvärt obehagligt att veta att hon var inne på mitt kontor och pratade med mig och tittade på bilder på mina barn - med sjukdomen aktiv i kroppen och det syntes INTE ETT SMACK på henne!

Snacka om att leva i ovisshet......!

Nu ska vi alla tillsammans hålla tummarna, be till högre makter om vi så vill och sända all positiv energi vi har till henne (och alla andra sjuka barn naturligtvis) så att hon svarar på behandlingen och att hon snabbt får komma hem till sin lillebror igen.
När jag vet mer uppdaterar jag här men tills dess vill jag be dig att stanna upp ett ögonblick och fundera över hur snabbt saker och ting skulle kunna förändras i din egen närhet, precis som det igår gjorde i min, och vad det skulle innebära för dig.

Snälla jag ber dig, sprid min insamling vidare och om du har möjlighet, ge ett bidrag så att forskningen kan fortsätta att hitta nya sätt att bekämpa detta monster som slår till när vi minst anar.

(Med respekt för min kollega med familj, som inte vet om min insamling, har jag valt att utelämna deras namn.)