Det är lika bra att erkänna att jag är en usel usel bloggare. Den senaste dryga veckan har det krupit i mig av obehag så fort jag tänkt att jag skulle ta och uppdatera mig på bloggen. Inte för att jag slutat gilla den utan för att jag inte haft en clue om vad jag skulle skriva. Jag har funderat fram och tillbaks men inget har väckt min motivation.
Därför skriver jag nu om just detta. Skrivkramp. Förmodligen ligger det i tiden (min alltså) att inte kunna tänka riktigt klart. Instinkterna styr mer och mer och den spralliga tanken slumrar sött.
Sova. Äta. Äta igen. Vila lite. Sova. Äta mer. Borde duscha. Sover lite till först.
Mitt i detta jobb. Arbete. Work. Och att dessutom behöva sminka sig och borsta håret innan avfärd. Vill ju sova. Bara lite till......
Jobbet tar den sista orken, lusten, musten ur mig och kvar blir en urvriden (men ändå förvånansvärt uppsvälld) disktrasa till kvinna kvar. Jag tittar på datorn när jag kommer hem. Jag startar inte den, orkar inte ens kolla mina mail.
Jag vet att det kommer gå över, jag vet att det kommer bli bättre.
Som väl är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar