tisdag 31 augusti 2010
Här händer det grajjår!
 |
| Vi har fått fönster, altandörr OCH vägg i vårt sovrum! |
Sovrum och matrumsdelen sett genom den nya altandörren i vardagsrummet
Sett från trädgården
Altandörren till vardagsrummet
Matrumsdelen
Finns en del kvar...
Här ska det också bytas ut både uppe och nere, samt bli en ny vägg där emellan
Nu ligger arbetet nere i 2 dagar i väntan på material. Sen ska de sista fönstren bytas (även i köket ut mot uterummet), ny panel ska upp, alla fönster ska fogas och sen ska nya lister, fönsterbleck och elementen upp. En del med andra ord men vi skönjar ljuset i tunneln!
:-D
måndag 30 augusti 2010
Lyckans minut
Så var det dags för det efterlängtade (med liten orosklump i magen) ultraljudet i fredags. Det visade sig att barnmorskan som utförde det var samma som var med när Lille Skutt föddes! Som grädde på moset flyttades beräknat förlossningsdatum till den *tata* 28 januari - som är Lille Skutts födelsedag! Som "väl är" har jag gått över tiden med de båda tidigare så oddsen att pricka in den dagen är rätt liten. Jag hoppas jag missar den så Skutt får ha sin dag ifred. Här är det lilla underverket:
Ultraljud är magiskt!
Ligger Sprattel där inne och snackar lite för sig själv?
En lite annorlunda bild, där armen och handen syns tydligt.
Lite kul gest med tumme och pekfingar!
Ultraljud är magiskt!
Min fina Snobben 13 år!
I lördags hade vi kalas - med 34 personer - och firade att världens finaste Snobben fyllde 13 år!
Vi började redan på morgonen med paket, sång och ett 25-faldigt(!) leve.
På något vis lyckades vi rodda om i huset så det gick att ta emot folk. Vädergudarna var oss nådiga och vi kunde duka upp 4 trevliga bord med röda dukar och blå serpentiner (allt stadigt fasttejpat). Strax innan kl 15 kom Snobbens farmor, farfar och farbror med respektive. Sen kom gästerna i en strid ström, till de sista - dvs. Snobbens systrar och pappa med respektive kom (de behagade komma sist). Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag.
Mannen hade fixat smörgåstårtor från jobbet och bakat två sagolika tårtor, lila - enligt beställning från Snobben. Barnen kunde ta plockmat om de hellre ville. Vi bjöd på rosévin och öl - båda varianterna med eller utan alkohol, kaffe, saft och glass till de minsta.
Min man är fantastisk. Aldrig ett ljud om att det skulle vara kostsamt eller ta tid från honom att vara med och rodda kalas för Snobben. Han är som en pappa och hjälper till att förbereda, betala, städa efteråt och under kalaset är han den finaste av värdar. Utan att uttrycka några reservationer alls. Jag är så lyckligt lottad som har en man med ett så stort och oegoistiskt hjärta. Love you!
Tyvärr var Snobbens pappa m familj de första som gick och jag förstod på henne att det var en besvikelse att han inte valde att stanna med henne på hennes stora dag utan att han gick hem till sitt. Det är inte lätt att förklara vuxnas val alla gånger men jag uppfattar det som att vi hade ett bra prat och jag hoppas hon kan se förbi de ibland ganska konstiga val hennes pappa emellanåt gör. Hur trevlig och snäll han än är. Själv blir jag en lejonmamma och vill rivas och bitas men får begränsa det till att knyta näven i fickan, hålla emot och ha fokus på att vi ska fortsätta ha samma goda relation som vi haft i alla år.
Kvällen avrundades med mamma och B, familjen B och min lillebror J som stannade kvar och satt och pratade, tills jag skjutsade alla på olika håll.
Sen röjde vi bort alla tecken på kalas och efter det var jag så trött att jag höll på att ramla omkull. Jag slocknade i sängen strax efter 12 och jäklars vad jag sov sen!
Vi började redan på morgonen med paket, sång och ett 25-faldigt(!) leve.
På något vis lyckades vi rodda om i huset så det gick att ta emot folk. Vädergudarna var oss nådiga och vi kunde duka upp 4 trevliga bord med röda dukar och blå serpentiner (allt stadigt fasttejpat). Strax innan kl 15 kom Snobbens farmor, farfar och farbror med respektive. Sen kom gästerna i en strid ström, till de sista - dvs. Snobbens systrar och pappa med respektive kom (de behagade komma sist). Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag.
Mannen hade fixat smörgåstårtor från jobbet och bakat två sagolika tårtor, lila - enligt beställning från Snobben. Barnen kunde ta plockmat om de hellre ville. Vi bjöd på rosévin och öl - båda varianterna med eller utan alkohol, kaffe, saft och glass till de minsta.
Min man är fantastisk. Aldrig ett ljud om att det skulle vara kostsamt eller ta tid från honom att vara med och rodda kalas för Snobben. Han är som en pappa och hjälper till att förbereda, betala, städa efteråt och under kalaset är han den finaste av värdar. Utan att uttrycka några reservationer alls. Jag är så lyckligt lottad som har en man med ett så stort och oegoistiskt hjärta. Love you!
Tyvärr var Snobbens pappa m familj de första som gick och jag förstod på henne att det var en besvikelse att han inte valde att stanna med henne på hennes stora dag utan att han gick hem till sitt. Det är inte lätt att förklara vuxnas val alla gånger men jag uppfattar det som att vi hade ett bra prat och jag hoppas hon kan se förbi de ibland ganska konstiga val hennes pappa emellanåt gör. Hur trevlig och snäll han än är. Själv blir jag en lejonmamma och vill rivas och bitas men får begränsa det till att knyta näven i fickan, hålla emot och ha fokus på att vi ska fortsätta ha samma goda relation som vi haft i alla år.
Kvällen avrundades med mamma och B, familjen B och min lillebror J som stannade kvar och satt och pratade, tills jag skjutsade alla på olika håll.
Sen röjde vi bort alla tecken på kalas och efter det var jag så trött att jag höll på att ramla omkull. Jag slocknade i sängen strax efter 12 och jäklars vad jag sov sen!
Paketöppning! Lillasyster E vill hjälpa till.
Den svarta fåtöljen är en "surround ljud stol" som man pluggar in
dator, PS, I-pod etc i och får juste ljud. Högtalare i sidorna och ryggen.
(Present från oss.)
Många tittade på när paketen öppnades.
Min mamma - dagen till ära klädd i efterkrigskläder efter en heldag i
en Morris Minor från 1952, då hon och B deltagit i Lergökarallyt!
:-D
13 år... var tog tiden vägen?
Önskar dig ALL lycka!
(Jag blev minsann också lite uppvaktad och fick ett mycket generöst bidrag till fönsterbytet av mamma och B samt en riktigt cool blompenna och ett trevånings kakfat (båda från Kozoil) av fam B. Tack snälla ni!)
Man ska sova svalt
Fönster och altandörr borta
Fönster, altandörr och vägg borta (rören till elementet står som små pelare mitt i hålet)....
Talade nyss med mannen, nu visar det sig att dörrarna är ca 2 cm för höga för våra dörrhål vilket kräver extra ingrepp...
OCH att dörren till uterummet har inte kommit med i leveransen.
Jag svarade bara "Det var ju en jä*la tur att det inte var sovrumsdörren...!"
:-o
Kontrollerat kaos?
Så här bor vi under tiden fönsterbytet sker...
Lägg gärna märke till att vi på denna bild fortf. har kvar elementet. Det ligger nu på golvet därför att snickarna kommer att behöva bryta bort hela väggen och bygga nytt för att kunna byta ut fönstren... Tjoho!
Även här är numera elementet borta och hela väggen ska rivas...
 |
| ...och samma gäller här... |
Snobbens födelsedagspresent tillsammans med saker som fått flytta på sig.
Självklart hjälper Lille Skutt till på sitt eget lilla sätt!
Så här fint blir det när det bruna fått lämna plats för vitt!
Ja, det glipar lite här och var förstås men man får väl inte vara för kräsen! ;-)
Idag rullar arbetet vidare och det ska bli spännande att komma hem och se hur de nedrivna väggarna ser ut!
torsdag 26 augusti 2010
tisdag 24 augusti 2010
Minibadkar?
Jag hittade Lille Skutt i vår (ickefungerande) bidé i morse. Jag misstänker att han testade för att se om den passade honom så att han skulle kunna muta in den som sitt privata lilla badkar.
När vi renoverar badrummet (år 2046 eller nått) lär han bli besviken...
Men en sak är säker, han är makalöst söt i alla fall!
Hittade lite bilder i mobilen
.jpeg)
Världens finaste S-y som jag tyvärr inte träffar så ofta
Lille Skutt testar nyinköpta kanan tidigare i sommar
.jpg)
Den lille filosofen
.jpeg)
Snobbens minsta syskon, lillasyster S-d född 28 juni 09 (prick 5 månader efter hennes lillebror)
Snobbens nya rum hemma hos pappa
Snobbens nya rum hemma hos pappa
2010 års sötaste påskgubbe V-o!
Gåva från Skutt och V-o till Bettsky när hon öppnade sin barnsecondhandbutik. Lycka till!
Det otroliga har defakto inträffat!
Fönsterveveransen har kommit!
Halleluja, jag tror jag blir religiös på kuppen!
måndag 23 augusti 2010
Tack!
Jag fick en del uppvaktning på min födelsedag i fredags. :-)
Trots att jag gjorde vad jag kunde för att undvika att uppmärksammas...
Av Snobben fick jag ett jättevackert halsband och armband hon själv gjort!
Trots att jag gjorde vad jag kunde för att undvika att uppmärksammas...
Av Snobben fick jag ett jättevackert halsband och armband hon själv gjort!
Av Snobben och Lille Skutt fick jag 2 st 30 cm höga jättefina salt- och pepparkvarnar från Weber
Av hundarna(!) fick jag Kelpers senaste bok
Av hela min fina familj fick jag slutligen den grymmecoola plasthunden Puppy designad Eero Aarnio
(Observera Skutts outfit - PoP pyjamas & gummistövlar. Allt enligt hans egna önskemål)
Lillebror J kom med en fin bukett blommor :-)
Svärföräldrarna skänkte mig 500.- och en bukett rosor några dagar innan
A-L gav mig en stoooor ros och en alkoholfri öl :-D
Å&H gav mig en stor frodig krysantemum att ha på trappen
MBG skickade ett fint kort
Uppemot 90 personer gratulerade mig på Facebook och jag tog emot otaliga sms och telefonsamtal.
Med all denna uppvaktning skulle jag lika gärna kunnat fyllt jämt men min dag stavades trots allt bara fyra ett.
Tusen tack alla godingar för att ni tänkte på mig på min dag!!! Puss på er!
Fönster eller inte?
Idag skulle våra fönster börjat att bytas ut. Men så är icke fallet. För vi har inte fått fönsterleveransen. Trots att vi beställde i maj och bokade in det exakta leveransdatumet för 7 veckor sedan.
Inte fick vi veta att det skulle bli någon försening förrän JAG mailade dem i torsdags och undrade var våra fönster blev av. På fredagen fick jag svaret att de skickats samma dag och att vi skulle få dem idag, den 23:e.
Men nu har jag talat med Schenker i Stockholm och våra fönster lastades på en lastbil där uppe IDAG. Det betyder att vi får dem på onsdag.
Om jag är arg?
Nej då.
Jag är tokarg!!!!
För på lördag ska vi ha 34 pers på kalas och fira Snobbens 13-årsdag. Vi hade planerat det så bra, att arbetet skulle vara klart innan för jag vill INTE ha byggröra i huset då.... Nu är det FETkört.
FAN.
Inte fick vi veta att det skulle bli någon försening förrän JAG mailade dem i torsdags och undrade var våra fönster blev av. På fredagen fick jag svaret att de skickats samma dag och att vi skulle få dem idag, den 23:e.
Men nu har jag talat med Schenker i Stockholm och våra fönster lastades på en lastbil där uppe IDAG. Det betyder att vi får dem på onsdag.
Om jag är arg?
Nej då.
Jag är tokarg!!!!
För på lördag ska vi ha 34 pers på kalas och fira Snobbens 13-årsdag. Vi hade planerat det så bra, att arbetet skulle vara klart innan för jag vill INTE ha byggröra i huset då.... Nu är det FETkört.
FAN.
torsdag 19 augusti 2010
Vad är viktigast?
Igår var min kollega - Ebbas mamma - och hälsade på oss på jobbet. Hon berättade att det första hon tänker på när hon vaknar är Ebba och hennes sjukdom och sen fortsätter det så hela dagen tills hon somnar. Vi talade i ett par timmar om hela den process som Ebba och hennes familj gått och går igenom.
Om rädslor, smärta, sprutor, cellgifter, håravfall. Om att vara barn och inte kunna leka med sina kompisar som man är van vid. Att inte orka gå i skolan. Att må illa och kräka, att gå ner i vikt men ändå svullna upp av kortisonet man får i sig. Att som förälder orka hålla ångan - och skenet - uppe. Peppa, motivera, trösta, dubbelchecka, ifrågasätta och orka ta hand om lillebror.
Att hinna andas.
Så idag, nu på morgonen går jag som vanligt in och läser Victors mammas blogg - Den starkaste stjärnan - som jag följt en längre tid och som var orsaken till att jag från början startade min insamling till Barncancerfonden.
Och än en gång tänker jag, vad är det för mekanismer som gör att man kan fortsätta leva när det största och finaste försvinner?
Hur är vi skapta?
Har du tänkt på hur du skulle agera och reagera om ditt barn var förevigt borta och att det var du som stod bakom den tomma stolen.
Läs Sofies senaste inlägg här och ställ dig sedan frågan:
Har jag råd att avvara en tjuga (eller mer)?
Om ditt svar blir ja ska du klicka här.
Om ditt svar blir nej kan du få låna boken som Sofie skrivit av mig.
Om rädslor, smärta, sprutor, cellgifter, håravfall. Om att vara barn och inte kunna leka med sina kompisar som man är van vid. Att inte orka gå i skolan. Att må illa och kräka, att gå ner i vikt men ändå svullna upp av kortisonet man får i sig. Att som förälder orka hålla ångan - och skenet - uppe. Peppa, motivera, trösta, dubbelchecka, ifrågasätta och orka ta hand om lillebror.
Att hinna andas.
Så idag, nu på morgonen går jag som vanligt in och läser Victors mammas blogg - Den starkaste stjärnan - som jag följt en längre tid och som var orsaken till att jag från början startade min insamling till Barncancerfonden.
Och än en gång tänker jag, vad är det för mekanismer som gör att man kan fortsätta leva när det största och finaste försvinner?
Hur är vi skapta?
Har du tänkt på hur du skulle agera och reagera om ditt barn var förevigt borta och att det var du som stod bakom den tomma stolen.
Läs Sofies senaste inlägg här och ställ dig sedan frågan:
Har jag råd att avvara en tjuga (eller mer)?
Om ditt svar blir ja ska du klicka här.
Om ditt svar blir nej kan du få låna boken som Sofie skrivit av mig.
måndag 16 augusti 2010
Kort biografi med litet testamente
Ja, nu är jag vaken, närvarande och kapabel att skriva igen. Jag veeeet att jag inte skrivit på väldigt länge och jag skäms. Men varje gång jag tänkt att nu är det dags har:
1. Det ringt någon alt. ringt på dörren
2. Lille Skutt/mannen/Snobben/hundarna har hittat på nått nytt bus
3. Det varit för varmt
4. Det varit andra projekt som poppat upp och krävt min attention
5. Det bara varit tokjobbigt och motspänstligt i största allmänhet
Men nu kära vänner kommer här i vilket fall som helst en liten fotografisk återblick över min semester, så håll i hatten (och tillgodo)!
Mina "manliga" kollegor utkämpar en dubbelduell på eftermiddagen då min semester börjar:
1. Det ringt någon alt. ringt på dörren
2. Lille Skutt/mannen/Snobben/hundarna har hittat på nått nytt bus
3. Det varit för varmt
4. Det varit andra projekt som poppat upp och krävt min attention
5. Det bara varit tokjobbigt och motspänstligt i största allmänhet
Men nu kära vänner kommer här i vilket fall som helst en liten fotografisk återblick över min semester, så håll i hatten (och tillgodo)!
Mina "manliga" kollegor utkämpar en dubbelduell på eftermiddagen då min semester börjar:
Det slutade tyvärr med ett besök på akuten och 2 veckors sjukskrivning för spelaren i grönt...
Lille skutt invigde cykelhjälm och trehjuling:
Skutt har vissa problem att nå ner med fötterna - så pappa fick putta på.
Barnens senaste tillskott i kusinskaran - Simson - döptes hemma i familjens trädgård i Vejbystrand:
Mannen är gudfar
Simsons storasyster får äran att hälla upp dopvattnet.
Simson bär dopklänningen jag sydde till Snobbens dop för snart 13 år sedan
(då med vinrött band med rosor på).
Lille Skutt hade den på sitt dop förra året.
Lille Skutt övervakar dopakten
Vi odlar saker, här har vi skördat en av våra gurkor:
 |
| Vi odlar även chilli (tack Kent!), tomater i massor, smultron, örter och paprikor |
Vi rev det gamla trädecket (inga bilder på detta i min mobil) och byggde ett nytt:
När man ska gräva 85 cm djupa hål behövs en spade.
Här sätts bärlinan i huset fast - mamma, Bobo och mannen sliter
Motto Ain kom och underhöll Skutt en stund - tack!
En kaosig trädgård...
Alla bärlinorna är nu på plats och Bobos jobb är avslutat.
Några timmar senare - mannen och jag har fått dit alla reglar.
Dags för trall
Rad efter rad...
Ända till mörkets inbrott, dagen efter avslutades bygget. Vi har även byggt en trappa och lagt plattor i gräsmattan från grusgången och fram till trappan. Samt planterat växter i stora krukor. Bilder kommer!
Vi invigde med en grillkväll då Bkörn och Motto Ain kom och provsatt:
En nöjd snickare!
Om en vecka kommer en snickarfirma och byter ut alla våra fönster mot nya!
Den syns inte på bilden men jag fick även en jättefin sjal av Ain. Tack!!!
Lille Skutt arbetade med vatten och jord:
Mannen busade med Skutt:
Jag är glad att han sitter i trädgårdstunnan och inte i ngn av dem med hushållssopor... :-D
Skutt fick en traktor med tillbehör av gudfar P med familj. En älskad leksak som är med överallt!
Vi var på Sofiero och såg KENT:
Lille Skutt dansar loss till Kent!
Vi köpte en Kent-tröja till honom
Mina fina fina killar!
Sofiero i solnedgång. Vi höll oss på bra avstånd för Skutts skull.
Närbild på tröjan
Lite senare - mys med flarran i vagnen.
Final!
Foton från ett par av våra besök i Hembygsparken:
Skutt och hans älskade getter.
Gunga är favoriten av leksakerna.
Av någon anledning kallade Skutt statyn för Baba (han namn på Snobben) hela tiden under vårt besök.
Sist men inte minst - vi bytte ut vår gamla diskmaskin mot en ny (inte en sekund för tidigt!):
Monterad och klar av mig och mannen!
Efteråt har vi även satt en helt ny sockel nedanför maskinen.
Vi har även haft fam. B på middag, städat garaget, beställt och fått hem en markis, varit på middag hos mina svärföräldrar och tittat på en ny bil. Snobben har under tiden hjälpt oss med passning av Skutt, lekt och sovit över med kompisar och varit allmänt underbar - som vanligt!
Men framför allt har vi gjort ett fostervattenprov och fått svar (fan vad det var jobbigt med ovissheten) - allt är som det ska! Tusen tack för alla hållna tummar och positiva tankar och ord på den resan.
Nu kommer det inte ta en måååånad innan nästa inlägg. Jag lovar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)