tisdag 20 juli 2010

Semester

Idag arbetar jag min sista dag innan semestern börjar. Egentligen ska jag jobba i morgon också men jag har inte mer att göra på jobbet så jag tar ut en arbetstidskontodag istället.

Risken är nu - tyvärr - mycket stor att mina inlägg kommer bli ännu mer sporadiska än de varit den sista tiden. Men jag gör säkert uppsamlingsheat då ni får långa inlägg om vad som händer.

Vi har en del på agendan - byte av att trä på vårt deck, Bakken, Louisianna (Andy Warhole är ju där! ja, hans tavlor alltså...), Fågelparken utanför Helsingborg och en massa mysiga grillkvällar.

Har du vägarna förbi oss? Snälla kom in en runda och ta något gott att dricka! Har du riktig tur kan du få se mig i någon av mina tältlika afrikakreationer som tenderar väcka glada tillrop.

Jag avslutar med en mysig bild på Lille Skutt (i Snobbens gamla skrinda) på väg till stranden med sin fina mormor. Bilden väcker minnen från när Snobben och mormor gjorde sina små utflykter. Det är så fint och så mycket kärlek. Vi har verkligen tur som bor som vi gör, på cykel-/gångavstånd till en lååång sandstrand och ett härligt dopp i havet.

Tills vi hörs igen önskar jag dig allt gott, att du får behålla din hälsa, att du får ha alla dina nära och kära omkring dig, en stålande sol, glada skratt och massor av pengar.

Stor kram
MrsG

Gul bil

Sist vi var ute och körde bil ekade orden "gul bil" i mitt huvud i flera timmar efteråt. Dotterns kompis har visst det som en slags "bilåkarhobbie". Varje gång hon såg en gul bil och ropat "gul bil" fick vi alla en smäll på armen för att vi var så långsamma(?) att hon hann före. Det gör att jag funderar på vad för "straff" jag fått om hon varit med på mitt jobb idag...! *skratt*

(Observera även att min utsikt över Öresund och Danmark håller på att bli ännu finare då de gamla bränsletankarna demonteras för fullt.)

måndag 19 juli 2010

Kub

I fredags var vi på Helsingborgs Sjukhus och gjorde vårt efterlängtade Kub-test. Det var fantastiskt att få se att det faktiskt finns ett litet liv där inne. Fötter, händer, näsa - ja allt. :-) I 20 minuter fick vi titta på vårt lilla underverk medan läkaren mätte och mätte nackspalten. Fina värden. Mellan 0,16 mm och 0,18 mm med flest på 0,17 mm.

Sen slogs dessa värden ihop med det blodprov jag lämnade för ett par veckor sedan.

Då förändrades utgångsläget.

Jag vet ju att jag löper större risk för ett barn med Downs Syndrom eftersom jag är över 40. Min utgångsrisk ligger på 1/63 kvinnor i min ålder. Men med blodprovet blev det inte bättre, utan sämre... Trots jättebra värden på Nupp-testet. :-(

Istället är det 1/32 kvinnor med min profil får ett DS barn.

Så nu ska jag genomgå ett fostervattenprov... :-S Något jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra egentligen. Men nu känns det som att vi behöver det. Dels för att kunna släppa oron - om allt är bra. Dels för att kunna förbededa oss inför förlossningen och vad som komma skall - om inte allt är bra.

Så från den 16 juli (i fredags) till den 4 augusti ska vi först vänta på att få göra själva provet. Sen ska vi vänta ytterligare 2-8 dagar till innan vi får svaret.

Det är nästan en månad och jag är redan väldigt ledsen och orolig... Hur ska jag hålla ihop? Mannen är som väl är en klippa jag kan luta mig mot. Lugn och trygg och har en bra gut-feeling.

Så i väntan på test och resultat får vi njuta av den fina bilden vi fick på vår bebis.
(Håll gärna en tumme eller två för oss kring den 6-12 augusti.)

torsdag 15 juli 2010

Krigarprinsessan Ebba

Ny uppdatering om hur det går för Ebba i hennes kamp mot cancern finns på Ebbas sida här till höger.
Eller klicka här: Ebba - Krigarprinsessan.

Snälla...

Skänk en slant till Barncancerfonden. Varje krona räknas!

Tack!

onsdag 14 juli 2010

6 inlägg idag (7 med detta)

Håll tillgodo!

Cheap dad (fårpappa)

Jag var som sagt på Cheapy (behövde ingen påminnelse).

Varning, detta inlägg är inget för:
Känsliga.
Lögnare.
Fega kräk.

För detta är sanningen. Så naken den bara kan bli.

När jag ska betala min sand ser jag min lillasyster. Min lilla fina syster, 9 år gammal.
För första gången på 1½ år.

Jag har inte sett eller träffat henne sen jag hade henne hemma hos mig för att min s.k. pappa och hennes mamma skulle kunna tala ut om hans misshandel och hot mot henne (mamman) på nyårsnatten till 2009.

Det var så här det gick till:

Nyårsnatten 2008-2009. Vi sov. Klockan var ca 3. Telefonen ringer och jag flyger upp. Min lillebor J bodde vid den här peroden hemma hos oss (pga. min pappas ständiga gräl med honom). Jag trodde det var han. I luren, pappas fru L. Ledsen, upprörd, rädd. "Jag vill bara att någon ska veta vad som händer ifall jag inte överlever." 5 minuter senare sitter jag och mannen i bilen. Hjärtat punmpar. Jag är uppriktigt sagt rädd. Min pappa bråkar man inte med och nu var jag på väg rakt in i pubelns kärna. Höggravid. Det tar några minuter efter att vi kommit fram innan jag vågar ringa på. Måste samla mod. Jag har sett hur han burit sig åt mot min mamma. Jag vet. L öppnar, det visar sig att min pappa lämnat bostaden. Min lillasyster är vaken. Stora vackra bruna ögon tittar på mig. Lilla du... Insisterar på att de ska följa med oss. L instämmer. Innan vi hinner någonstans står han i dörren. Galen blick. Börjar hota med våld, går nära mig och min bebismage, min man går mellan. Adrenalintet pumpar i mig och jag är livrädd att förlossningen ska starta av stressen. Han kallar mig hora. Säger att jag hade levt i rännstenen om det inte varit för honom, att han vet saker om mig som mannen skulle lämna mig för om han fick veta. Jag ber honom berätta. Snälla. Han vägar. Han kallar min man för fegt kräk, svin. Han ska ringa min svärfar och berätta vilken looser till son han har. Han skriker, gråter, skakar, går i cirklar, hotar. Han hotar mannen med en glasflaska. Han säger att jag är svartsjuk på att han har lycka och kärlek i sitt liv och att jag - i alla hans förhållanden - bara velat förstöra för honom.

Hela tiden ser han ut som Adolf Hitler i blicken.

Han är pyskigt sjuk inser jag. Han är allvarligt sjuk. Han har en helt rubbad verklighetsuppfattning och inget jag säger eller gör kommer att göra någon skillnad. Han är heller inte nykter.

Allt detta gör han inför sin lilla dotter som då är 8 år.

Hur det går till vet jag inte men jag och mannen får med oss L och min lillasyster hem till oss. L har bestämt sig, hon ska lämna honom. Dett är ju långt ifrån den första gången han hotat och misshandlat henne. Sen ringer telefonen, det är pappas mobil. Jag blev stel. Tänk om han kommer hem till oss. Min fina Snobben sover i sitt rum. Det ringer och ringer och till sist svarar jag. Det är inte pappa. Det är min lillebror J som frågar vad som händer.

Det visar sig att min pappa, som alltså är berusad, har satt sig i bilen och kört från Luntertun till Havsbaden (flera kilometer) till festen som J är på. Där brakar han in och skriker att jag kidnappat hans familj. J blir så arg och upprörd att han knuffar ut honom och får bort honom därifrån.

Vi ringer polisen.

Men naturligtvis klarade han sig undan - igen.

Det är ju inte första gången han kör bil berusad. Han anser nämligen sig vara en så god förare att han står över våra lagar.

Vi försöker sova. Dagen efter kör jag L och lilla syster hem. L ringer senare och säger att allt är lugnt men att hon ska söka en lägenhet. Ett par dagar senare har jag lillasyster hemma för att de ska kunna tala ut i fred. Det är sista gången jag träffar lillasystern min.

Några veckor senare kommer ett sms från L "Sometimes it's better to forgive and forget. Jag kan inte bara kasta 20 års äktenskap i sjön."

Under det 1½ år som går bor lillebror kvar ytterligare ca 4 månader (min pappa parkerar ute på stora vägen när han vill J något, som får gå ut dit för att tala med honom. Han gjorde f.ö. exakt likadant mot min mamma efter mina föräldrars skillsmässa), vi får Lille Skutt, jag fyller 40, Snobben fyller 12, vi gifter oss, jag blir gravid igen och mannen fyller 40.

Min pappa kommer aldrig och ber om förlåtelse utan jag och min familj tillhör numera den växande skaran med min storasyster och hennes mamma, mina 2 fastrar med familjer, hans kusiner, min mamma, flera av pappa & L:s vänner och grannar (de har flyttat ett otal gånger pga som han säger "omöjliga grannar/bostadsrättsföreningar" ) som han som vanligt sopar in under mattan, skuldbelägger och vars existens han helt förnekar. Inför deras allt färre och färre vänner är det vi andra som bär all skuld, vi som skadat honom och det är vi som borde be om ursäkt. Han är offret som blivit utsatt för en personlig vendetta, kupp, attack.

Min pappa är en mycket sjuk människa. Han kommar aldrig att inse sin egen skuld i det som sker omkring honom.

Nåväl, det var återblicken. Den sanna men väldigt komprimerade. Åter till måndagens besök på Cheapy.

När jag betalat går jag fram till lillasyster, hon blir så glad att hon hoppar jämnfota och vi kramas länge. L är också där, vi talar en en stund. Det är jobbigt. Hon beklagar sig sååå att det blivit så här. (Jag anser att hon har delaktighet, inte skuld). Det känns falskt. Plötsligt inser jag att pappa är i butiken. Lillasyster spanar efter honom, ropar efter honom men han visar sig självklart inte. När hon undrar varför säger jag med ett leende att jag tror han gömmer sig för mig. Varför då frågar hon. För han är en tramsebyxa säger jag och fnissar till henne i litet samförstånd.När jag kör iväg med bilen inser jag att han mycklet riktigt varit inne i butiken och att han smitit ut ur Cheapy - bakvägen! - och satt sig i sin bil. När jag passerar sitter lillasyster i baksätet och vinkar på mig allt vad hon orkar. När min pappa ser min bil, blir hans ansikte helt stelt sedan vänder han bort huvudet och tittar ner i passagerarsätet.

Oj, vad det gjorde ont. Fel, det GÖR ont. Och jag blev plötsligt så jävla (förlåt) arg. Nu är det slut på good daughter. Nu ska sanningen fram. Så varsågod - den har du fått ovan.

Slutligen;

Så länge du inte söker hjälp för din psykiska sjukdom har du försatt din rätt som min far och mina barns morfar.

Per-Åke, du är inte längre min far.
Jag är hellre faderslös.
Mycket hellre.

Tis(semannens?)dag

V - vi
A - avvaktar
B - bättring

En feberfri dag heter det, innan dagis. Tisdagen var en sådan dag. Sonen är pigg igen, jättepigg. Jag är svettig.

Mannen hade glömt sin lunch hemma. Bra ursäkt för att köra bil med AC. In med son och iväg.

Sen då?

Montören i mig vaknade. Lusten brann. Orken skruvades upp. Inspirationen glödde. 
Efter några timmars idogt arbete kom förlösningen.

Grattis!

Det blev en välskapt sandlåda.


Månens dag

V- vilket
A - annars
B - betyder

att jag var hemma med en febrig gosse. Bråkiga kindtänder. En lång dag. En mysig mamma/son-dag.

Efter mannens hemkomst. Jag for iväg som ett skott medan man och son vaktar där hemma.

Vejby Trä och bygg: allt som behövs för att bli av med gungigt trädeck = minus 10.486:-
Turistbyrån: hämtning av 2 st. biljetter till Suede den 1/12 = minus 930:-
Mats skor: foppatofflor till sonen (obs endast för trädgårdsbruk) = minus 99:-
Cheapy: sand till sonens sandlåda = 2*175:-

Påminn mig att jag ska skriva om mitt besök på Cheapy.
Här ska inte spillas några ord.

Sen då?

Kvällsmat, kvällrutiner, kvälls TV, kvällsslummer.

Och en glass.

Sundak

Thailändska vindar svepte fram. Varmt. Var är vi egentligen? Brännande asfalt.
Ahhh... Ica Maxis parkering.

Men innan dess. Flykt till svalka.

IKEA.
Köttbullar.
Servetter & värmeljus.

Jag är så vanlig.
Det är skönt med insikter.

Babyland. Ett fruktlöst besök. Inte hade de den vagn jag ville visa mannen hemma, inte heller någon ny pip till Skutts mugg.

Dumma Bääääbyland.

Sen, som sagt, Ica Maxi. Melon. Mangoraja. Sallad.

Badade med Skutt i barnpoolen. Sen, sötnöt nannar fint medan vi har grillkväll.

Mannen och jag.

Lårtak

Huvudvärk av alkofri öl? Tydligen. En mara hela dagen. Tog mig sen i kragen. Med dusch och sånt.

Vi packade ihop familj och allt där till. Ner till stadens kärna.

Ett besök hos svärföräldrarna det blev. En Loka (de andra vitt) senare - inbjudet av herr&fru B till middag på Bohemian Hapserie (stavas det så?). En ljuvlig kväll i grönska vid ån. God mat och härligt sällskap.

Efter att ha flytt pulsen(?) på torget tog vi mod till oss och bevistade Ängelholms Festen. Öl i plastglas (4 dl) för 60 spänn. Dyrt. Men.

Jag fick en Ramlösa.

Sonen fick Peltonlurar.

Där lång borta - Calle Kristiansson. Men det var mest suddigt i kameran.

Vacker dotter susade förbi, hon är min tänkte jag stolt. Se så fin hon är. Sen borta i vimlet igen. Härligt med livet. Underbara unge.

Senare, en alkofri öl på det gungiga trädecket. Sötunge som sover sött i sin säng.

Mer sommar, mer.

Freitag

Fredag fredag... En ledig dag för mor, dotter och son. Vad bar den i sitt sköte tro?

Dagen gick i ett antar jag, ärenden att göra. Solen varm. Glassar att äta. Vilka ställen var vi på? Vilka människor mötte vi? Jag har ingen aning.

Men på kvällen till fam B på grillmiddag vi for. Vi bidrog med sallad och dressing. Min goda dressing.

Barn i alla åldrar sprang genom vattenspridaren.

Jag drack alkofri öl, de andra rosé. God mat. Proppmätt.

Körde dotter till sin pappa vid 22. Vände åter, nattade son i resesäng ute på trädecket - hos oss. Tog därefter ett ljuvligt nattbad i deras utomhusjaccuzi (stavas det så?).

Underbart.
Sommar.
Ta aldrig slut.

(Naturligtvis ligger bilderna i mannens mobil...)

Nu

kommer det baske mej en återblick över de dagar som gått!

torsdag 8 juli 2010

Huvudvärk

Det finns något innanför skalet. Jag har huvudvärk och det tror jag inte man kan ha i ett tomt huvud. Känns bra, trots värken.

Jag blev bjuden på affärslunch på Trivas på Råå. Jag har aldrig varit där innan. Jag blev förälskad. Jag tog folder. När jag kom tillbaks kikade jag på deras hemsida Trivas på Råå men den är inte alls så pittoresk som stället är i verkligheten, men det är faktiskt ett enormt utbud - i en ljuvlig miljö!

Trevlig fortsättning på er torsdag!

Suede i Sthlm 1/12-10!!!!


Bokat, betalt och klart! Den rosa "pricken" är våra sittplatser!

onsdag 7 juli 2010

Min humor - sjuk

Jag kan skratta hur mycket som helst åt Wulffmorgenthaler:

Det blev ingen lek i trädgården igår...

för vi umgicks med A&V och var i Hembygdsparken istället! Barnen älskar det och jag och A fick pratat av oss lite. :-) Stor förundran utbröt när en av getterna smet ut ur hagen och gick runt bland barnen, en stilstudie fick det bli!


 



Innan getabocks äventyret hann grabbarna med lite bus inne på lekplatsen. Lille Skutt tyckte V:s gröna spade var väldigt god och det var stört omöjligt att få till en bild utan att han hade den i munnen...




Tack för en härlig stund A&V!

På kvällen firade vi "tillskottet" med dotterns önskemål - Burger King. Fast det är rätt goda burgare så jag klagade inte. ;-) Därefter kollade mannen füssball och jag och dotter romantisk komedi och gosade.
Life is pretty good!

tisdag 6 juli 2010

Förtroendetid...

...är bra. Idag ska jag nyttja denna funktion och gå hem från jobbet klockan 15. Jag saknar Lille Skutt. Naturligtvis saknar jag även Snobben men hon är på golfbanan med Mormor och Bobo så det hjälper inte att köra hem tidigare för att få träffa henne.

Idag är det väder av den sort jag kan vara ute i utan att få hjärtklappning och bli illamående. Jag och Skutt ska till ICA och handla först men sen ska vi bara busa i trädgården!

Peace out!

måndag 5 juli 2010

När man får oväntat besök

Två gånger denna helg har telefonen ringt och i andra ändan har en fin vän funnits.

Båda har bjudit in sig till ett besök hos oss. Jag blev lika glad båda gångerna. Mannen lika så. Vi är lite halvt isolerade uppe på vår kulle. Orken att ta initiativ vill inte infinna sig hos mig så jag uppskattar när vännerna tar egna beslut om att vi ska ses. Mannen älskar besök men är inte den som tar luren och ringer han heller. Så när motorn hackar, dvs jag inte orkar, blir det ganska enahanda.

Först ringde Kent i lördags. Han kom uppcyklande och stannade hela långa härliga lördagskvällen som spenderades på vår altan. Jättetack för att du bjöd in dig och tack för de fina chiliplantorna!

Igår ringde Lillasys och hon kom också förbicyklande. Jag blev så glad. Äntligen en väninna att pladdra lite med. Fattar inte hur isolerad jag blivit och hur mycket jag saknar folk förrän jag blir påmind.

Tyvärr känner jag trots det lika starkt motlut mot att ge mig iväg någonstans. Att sminka sig, piffa håret, hitta kläder som passar(...) och allt annat som måste till innan man är iväg. Kanske är det värmen (som jag inte vill bli av med ändå!) som gör mig så paralyserad och illamående. Men att sitta i skuggan eller inomhus i sköna kläder går an - mycket. Kyla och svalka!! Det hjälper lite för stunden mot olustkänslan inombords. Så stora delar av helgen har spenderats sittandes på sängkanten med golvfläkten surrande 50 cm från mig.

Vid läggdags upptäckte jag ännu en fin vän, som sms:at och bjutit in till en fika hemma hos henne. Är ledsen att jag inte såg det tidigare, till henne hade jag kunnat kommit i mina myskläder, med kepan på och druckit en god kopp Kusmi te. Det hade varit fint.

Så än en gång, tack snälla ni för att ni knackat sönder dörren till mitt ide och väckt upp mig lite!

Mer mer mer!

torsdag 1 juli 2010

Kokvarm

När Snobben var liten sa hon "jag är kokvarm" när hon var varm. Jättegullig beskrivning av hur varm man kan känna sig tycker jag.

Hade min lilla blå bil kunnat tala hade hon kanske sagt samma sak i morse på motorvägen. Jag upptäckte nämligen, strax innan min avfart till Helsingborg, att hon var 96 grader varm. Snäll som jag är så körde jag blixtsnabbt in henne till första bästa parkeringsficka för att låta henne svalna lite. Det gick så där får jag väl säga... Går ju hur långsamt som helst! Så jag besöt mig för att etappköra sista sträcka ner till jobbet. I minsta nerförsbacke stängde jag av motorn och rullade och sakta men säkert kom vi till sist fram. Nu står en avdankad Colaflaska med fint kallt vatten och väntar på min fyrhjuliga vän. Jag har lite dåligt samvete att jag inte försett henne med kalla drycker under de varma dagarna som passerat, i synnerhet med tanke på hur snällt hon transporterar mig fram och tillbaks till jobbet dag ut och dag in. Förlåt lilla Blå!