onsdag 14 juli 2010

Lårtak

Huvudvärk av alkofri öl? Tydligen. En mara hela dagen. Tog mig sen i kragen. Med dusch och sånt.

Vi packade ihop familj och allt där till. Ner till stadens kärna.

Ett besök hos svärföräldrarna det blev. En Loka (de andra vitt) senare - inbjudet av herr&fru B till middag på Bohemian Hapserie (stavas det så?). En ljuvlig kväll i grönska vid ån. God mat och härligt sällskap.

Efter att ha flytt pulsen(?) på torget tog vi mod till oss och bevistade Ängelholms Festen. Öl i plastglas (4 dl) för 60 spänn. Dyrt. Men.

Jag fick en Ramlösa.

Sonen fick Peltonlurar.

Där lång borta - Calle Kristiansson. Men det var mest suddigt i kameran.

Vacker dotter susade förbi, hon är min tänkte jag stolt. Se så fin hon är. Sen borta i vimlet igen. Härligt med livet. Underbara unge.

Senare, en alkofri öl på det gungiga trädecket. Sötunge som sover sött i sin säng.

Mer sommar, mer.

Freitag

Fredag fredag... En ledig dag för mor, dotter och son. Vad bar den i sitt sköte tro?

Dagen gick i ett antar jag, ärenden att göra. Solen varm. Glassar att äta. Vilka ställen var vi på? Vilka människor mötte vi? Jag har ingen aning.

Men på kvällen till fam B på grillmiddag vi for. Vi bidrog med sallad och dressing. Min goda dressing.

Barn i alla åldrar sprang genom vattenspridaren.

Jag drack alkofri öl, de andra rosé. God mat. Proppmätt.

Körde dotter till sin pappa vid 22. Vände åter, nattade son i resesäng ute på trädecket - hos oss. Tog därefter ett ljuvligt nattbad i deras utomhusjaccuzi (stavas det så?).

Underbart.
Sommar.
Ta aldrig slut.

(Naturligtvis ligger bilderna i mannens mobil...)

Nu

kommer det baske mej en återblick över de dagar som gått!

torsdag 8 juli 2010

Huvudvärk

Det finns något innanför skalet. Jag har huvudvärk och det tror jag inte man kan ha i ett tomt huvud. Känns bra, trots värken.

Jag blev bjuden på affärslunch på Trivas på Råå. Jag har aldrig varit där innan. Jag blev förälskad. Jag tog folder. När jag kom tillbaks kikade jag på deras hemsida Trivas på Råå men den är inte alls så pittoresk som stället är i verkligheten, men det är faktiskt ett enormt utbud - i en ljuvlig miljö!

Trevlig fortsättning på er torsdag!

Suede i Sthlm 1/12-10!!!!


Bokat, betalt och klart! Den rosa "pricken" är våra sittplatser!

onsdag 7 juli 2010

Min humor - sjuk

Jag kan skratta hur mycket som helst åt Wulffmorgenthaler:

Det blev ingen lek i trädgården igår...

för vi umgicks med A&V och var i Hembygdsparken istället! Barnen älskar det och jag och A fick pratat av oss lite. :-) Stor förundran utbröt när en av getterna smet ut ur hagen och gick runt bland barnen, en stilstudie fick det bli!


 



Innan getabocks äventyret hann grabbarna med lite bus inne på lekplatsen. Lille Skutt tyckte V:s gröna spade var väldigt god och det var stört omöjligt att få till en bild utan att han hade den i munnen...




Tack för en härlig stund A&V!

På kvällen firade vi "tillskottet" med dotterns önskemål - Burger King. Fast det är rätt goda burgare så jag klagade inte. ;-) Därefter kollade mannen füssball och jag och dotter romantisk komedi och gosade.
Life is pretty good!

tisdag 6 juli 2010

Förtroendetid...

...är bra. Idag ska jag nyttja denna funktion och gå hem från jobbet klockan 15. Jag saknar Lille Skutt. Naturligtvis saknar jag även Snobben men hon är på golfbanan med Mormor och Bobo så det hjälper inte att köra hem tidigare för att få träffa henne.

Idag är det väder av den sort jag kan vara ute i utan att få hjärtklappning och bli illamående. Jag och Skutt ska till ICA och handla först men sen ska vi bara busa i trädgården!

Peace out!

måndag 5 juli 2010

När man får oväntat besök

Två gånger denna helg har telefonen ringt och i andra ändan har en fin vän funnits.

Båda har bjudit in sig till ett besök hos oss. Jag blev lika glad båda gångerna. Mannen lika så. Vi är lite halvt isolerade uppe på vår kulle. Orken att ta initiativ vill inte infinna sig hos mig så jag uppskattar när vännerna tar egna beslut om att vi ska ses. Mannen älskar besök men är inte den som tar luren och ringer han heller. Så när motorn hackar, dvs jag inte orkar, blir det ganska enahanda.

Först ringde Kent i lördags. Han kom uppcyklande och stannade hela långa härliga lördagskvällen som spenderades på vår altan. Jättetack för att du bjöd in dig och tack för de fina chiliplantorna!

Igår ringde Lillasys och hon kom också förbicyklande. Jag blev så glad. Äntligen en väninna att pladdra lite med. Fattar inte hur isolerad jag blivit och hur mycket jag saknar folk förrän jag blir påmind.

Tyvärr känner jag trots det lika starkt motlut mot att ge mig iväg någonstans. Att sminka sig, piffa håret, hitta kläder som passar(...) och allt annat som måste till innan man är iväg. Kanske är det värmen (som jag inte vill bli av med ändå!) som gör mig så paralyserad och illamående. Men att sitta i skuggan eller inomhus i sköna kläder går an - mycket. Kyla och svalka!! Det hjälper lite för stunden mot olustkänslan inombords. Så stora delar av helgen har spenderats sittandes på sängkanten med golvfläkten surrande 50 cm från mig.

Vid läggdags upptäckte jag ännu en fin vän, som sms:at och bjutit in till en fika hemma hos henne. Är ledsen att jag inte såg det tidigare, till henne hade jag kunnat kommit i mina myskläder, med kepan på och druckit en god kopp Kusmi te. Det hade varit fint.

Så än en gång, tack snälla ni för att ni knackat sönder dörren till mitt ide och väckt upp mig lite!

Mer mer mer!

torsdag 1 juli 2010

Kokvarm

När Snobben var liten sa hon "jag är kokvarm" när hon var varm. Jättegullig beskrivning av hur varm man kan känna sig tycker jag.

Hade min lilla blå bil kunnat tala hade hon kanske sagt samma sak i morse på motorvägen. Jag upptäckte nämligen, strax innan min avfart till Helsingborg, att hon var 96 grader varm. Snäll som jag är så körde jag blixtsnabbt in henne till första bästa parkeringsficka för att låta henne svalna lite. Det gick så där får jag väl säga... Går ju hur långsamt som helst! Så jag besöt mig för att etappköra sista sträcka ner till jobbet. I minsta nerförsbacke stängde jag av motorn och rullade och sakta men säkert kom vi till sist fram. Nu står en avdankad Colaflaska med fint kallt vatten och väntar på min fyrhjuliga vän. Jag har lite dåligt samvete att jag inte försett henne med kalla drycker under de varma dagarna som passerat, i synnerhet med tanke på hur snällt hon transporterar mig fram och tillbaks till jobbet dag ut och dag in. Förlåt lilla Blå!