Farväl!

Idag ska jag och familjen säga hej då på våra hundar - som inte längre kommer vara våra hundar... Efter att ha haft killen i nästan 8 år och tjejen i nästan 5 år har de en ny matte.

I ett och ett halvt år har vi sökt med ljus och lykta efter någon varmhjärtad och mysig person med massor av tid och kärlek över och som skulle vilja ha våra hundar. Nu har vi hittat henne och hennes kinesiska nakenhund - bara 3 mil hemifrån oss!

Du kanske undrar varför vi lämnar bort två hundar som är så pass gamla?

Ojoj, det är på grund av vårt samvete...! Deras värld har totalt förändrats - till det sämre - i och med Lille Skutt och Lilltutan... Vår tid och vårt engagemang för dem (dock INTE vår kärlek - därav vår oegoistiska handling att låta någon med omåttligt mycket tid och engagemang få ta hand om dem) har inte räckt till med två små barn, en tonåring, hus och dubbelarbete. Det är bara att erkänna, vi fixade inte det. :-(

"Vad egosistiskt att skaffa barn när man har 2 hundar!" var det någon som skrev till mig när jag förtvivlat sökte hjälp bland mina vänner på Facebook.

Det uttalandet gjorde mig väldigt ledsen och kvalificerade faktiskt personen till att bli raderad från min vänlista. Med tanke på hur mycket vi gick igenom för att överhuvudtaget bli med Lille Skutt borde den personen bara vara tyst.

Nu har hundarna det exakt så där som de förtjänar att ha det:

De sover under mattes täcke på natten
De går låååånga skogspromenader - varje dag
De har en matte som är hemma hela dagarna (hon är konstnär).

Vårt hus är tyst och tomt utan dem.
Vi är glada och ledsna på samma gång.

Hundarna däremot är nog bara glada och det är det som räknas i slutändan.

Vi kommer alltid att älskar er!