Kub

I fredags var vi på Helsingborgs Sjukhus och gjorde vårt efterlängtade Kub-test. Det var fantastiskt att få se att det faktiskt finns ett litet liv där inne. Fötter, händer, näsa - ja allt. :-) I 20 minuter fick vi titta på vårt lilla underverk medan läkaren mätte och mätte nackspalten. Fina värden. Mellan 0,16 mm och 0,18 mm med flest på 0,17 mm.

Sen slogs dessa värden ihop med det blodprov jag lämnade för ett par veckor sedan.

Då förändrades utgångsläget.

Jag vet ju att jag löper större risk för ett barn med Downs Syndrom eftersom jag är över 40. Min utgångsrisk ligger på 1/63 kvinnor i min ålder. Men med blodprovet blev det inte bättre, utan sämre... Trots jättebra värden på Nupp-testet. :-(

Istället är det 1/32 kvinnor med min profil får ett DS barn.

Så nu ska jag genomgå ett fostervattenprov... :-S Något jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra egentligen. Men nu känns det som att vi behöver det. Dels för att kunna släppa oron - om allt är bra. Dels för att kunna förbededa oss inför förlossningen och vad som komma skall - om inte allt är bra.

Så från den 16 juli (i fredags) till den 4 augusti ska vi först vänta på att få göra själva provet. Sen ska vi vänta ytterligare 2-8 dagar till innan vi får svaret.

Det är nästan en månad och jag är redan väldigt ledsen och orolig... Hur ska jag hålla ihop? Mannen är som väl är en klippa jag kan luta mig mot. Lugn och trygg och har en bra gut-feeling.

Så i väntan på test och resultat får vi njuta av den fina bilden vi fick på vår bebis.

(Håll gärna en tumme eller två för oss kring den 6-12 augusti.)