Under de senaste dagarna har jag känt mig olustig, för att inte säga lite olycklig. Det finns ingen som helst anledning och jag vet inte vad det beror på men faktum kvarstår. Jag vill inte ha sommar nu, jag vill ha vinter och kunna gå i ide, ta fram filtar och ha mörka dagar och kvällar då jag sitta inne och gömma mig. Med gott samvete. Jag har aldrig känt så här en vår/sommar tidigare. Det brukar vara precis tvärt om. Jag vill ut och träffa folk, gå på uteserveringar, köpa nya kläder och ha tillställningar hemma. Jag hoppas den här olustighetskänslan snart går över.
Medan jag känner mig som ett ufo händer det saker omkring mig.
Det har hunnit vara inte mindre än tre mello's (melodifestivaler). Detta är begivenheter jag normalt sett undviker men med ovanstående tillstånd är de välkomna. Redan på genomgången med Lena PH och gänget för nån vecka sedan sa jag att Tysklands låt är bäst. Det glädjer mig att den vann. Men bäst var när hela Europa tillsammans gjorde en flashmob. Det sände sköna signaler om att vi är enade och att vi ska hålla ihop. Det var ett slags villkorslös kärlek över gränserna.
Idag är det Morsdag. Jag vaknade och gick upp ensam (mannen arbetar, Skutt sov och Snobben är hos sin pappa) och på köksbordet låg ett paket och ett kort. Kortet var från alla mina fina barn och i paketet fanns ett bluetooth headset man sätter fast på örat. Min omtänksamma familj vill att jag ska tala säkert i bilen. Det är kärlek.
Lite senare idag ska vi bjuda min mamma och hennes man på Morsdagsmiddag på Klitterhus. Snobben ska till sin farmor så hon ska inte med. Känns lite konstigt, vår första Morsdag isär. Men hon börjar bli stor och måste själv få avgöra vad hon vill göra tycker jag. För mig är det kärlek att kunna släppa någon fri utan dåligt samvete.
Nu ska jag unna mig ett bad och ny färg i håret och kanske kanske får jag tillbaks lite av lusten att njuta av att det är sommar runt hörnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar