Den här söta lilla sagan hittade jag hos en annan bloggande mamma, den var så gullig att jag dristade mig till att låna den:
Det var en gång ett litet stjärnebarn som bodde högt ovan molnen. En dag så blåste det och stormade, en glipa i molntäcket öppnade sig. Det lilla stjärnebarnet smög tyst fram och kikade ned mot jorden. Höga berg, porlande floder, skogar och oändliga hav. Stjärnebarnet såg också barn som sprang, lekte, hoppade och skrattade. I det lilla stjärnebarnet började en längtan att gro, en längtan så stark. En vilja att komma till jorden och bli en riktig människa.
Var dag väntade stjärnebarnet på vinden. Han spanade ned mot jorden för att se om någon eller några bar på en längtan efter ett litet stjärnebarn. Tiden gick och en dag kom himlens allra käraste ängel. Ängeln tog det lilla stjärnebarnet i handen och förde honom genom himlens sju portar till toppen av regnbågen. Vid regnbågens topp tog ängeln farväl, men först gav ängeln stjärnebarnet en gåva. En modets sten till hjälp på det långa färden. Det bar av i en rasande fart och stjärnebarnet blundade hårt, hårt.
När han öppnade sina ögon var han omgiven av sin mamma, pappa och storasyster. Jo, för det var ju dom som hade längtat så mycket. Den lilla pojken var det finaste barn de någonsin kunnat tänka sig och han fick namnet Lille Skutt som var det vackraste namn hans fina storasyster kunde komma på.
Idag är det 1 år, 3 månader och 5 dagar sedan Lille Skutt gav sig ut på den långa resan från himlen till jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar