torsdag 9 september 2010

Tjat kan ge resultat

Jag har skrivit 3 insändare till vår tidning NST under de senaste åren. Alla tre har berört samma ämne:

Vägen som går utanför vår egen lilla vändplatsgata. Alltså den gata vi kommer ut på varje gång vi ska lämna hemmets trygga vrå - till fots, cykel eller bil.

Heimdallgatan heter den och den är en raaak breeeed 30-väg som går rakt igenom ett villakvarter från 60-talet (där vi alltså bor) och därefter genom ett hyreshusområde.

Som du säkert förstår så inbjuder vägens utformning till hastigheter långt över 30 och så är också fallet. Folk kör som i d i o t e r.

Det har gått så långt att jag har känt mig som Harrison Ford i Falling Down eller Robert Di Nero i Taxidriver. Jag vill använda mina egna lagar, regler och metoder för att få stopp på det. Jag vill bygga ett 7 meter högt farthinder, gräva en djup grop med ett köttätande monster i botten eller ligga kamoflageklädd och lura med luftgevär och skjuta punka på alla bildårars däck.

Högerregel ska gälla (fördel oss på återvändsgatorna) men icke sa nicke. Skulle man sticka ut nosen lite för långt riskerar man bli påkörd eller i varje fall bli tutad på.

Aldrig har jag fått svar på mina frågor och önskemål i insändarna förrän nu.

För först fick jag ett svar i tidningen och igår när jag körde hem såg det ut så här när jag svängde in på Heimdallgatan:


Nu återstår det bara att se om det gör någon nytta....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar