Känslor som en snårskog.
Min far, som avskurit mig ur sitt liv och därmed aldrig träffat Lille Skutt, varit med och firat min 40-årsdag eller min bröllopsdag, ska fara och gratulera brorsonen på lördag.
Kränkningen är fortfarande lika smärtsam som då han sa alla de där orden.
Jag sörjer att jag inte kommer kunna gratta min brorson. Men jag klarar inte att nedlåta mig till att vara i samma rum som en man som inte kan säga förlåt till sitt eget blod. Jag skäms över att han inte är en man med högre moral. Åh vad jag ibland önskar att någon kunde tala med honom om vad han orsakar. Men det är aldrig nån som tagit mitt parti öppet INFÖR honom, det är aldrig någon som vågat säga vad de tycker om hans sätt DIREKT till honom. Jag får, för honom fullkomligt osynliga ryggdunkar och peppande ord, allt medan den lilla flickan i mig bara önskar hon fick sin pappi tillbaks.
lilla hjärtat, jag lider med dig. Var glad för att du har världens bästa mamma som ingen slår på fingrarna när det kommer till potatiskokning. KRAAAAM och ha det så roligt i kväll och MIIIIORRROT!
SvaraRaderaKram från Malin
SvaraRaderaSynd att vissa är så stolta och rädda för att tappa ansiktet att de tar avstånd för det som de egentligen vill ha närmst. Tänk att du är så stark och vågar stå för vad du tycker o känner, medans den äldre verkar så rädd för vad omvärlden ska tycka än göra det som är rätt (tror han i hemllighet har samma önskan som dig/ det hade min pappa men var för stolt..).
SvaraRaderaTack för värmande ord! Jag hoppas han har samma önskan, det är en liten tröst mitt i allt. Jag vet i alla fall att han var hemskt ledsen på min och mannens bröllopsdag och grät öppet inför min bror - min pappa var av förklarliga skäl inte inbjuden. Kramar
SvaraRadera